Hur stort avtryck gör en morsa 49+?

Man kan inte säga att man ser DiLeva eller hör DiLeva när man går på en av hans konserter. Man upplever DiLeva! Och det gjorde vi, jag och ett par kompisar som åkte till Stjärnsund en kväll i juli. En upplevelse som hänger kvar i minnet länge. En skön känsla. Väldigt få artister är närvarande på samma sätt som han. Man känner sig utvald som får uppleva hans konsert. Utvald blev jag ju också… Vid sin entré vände han sig om och sträckte fram en apelsin till mig! Den apelsinen delade jag sedan med en utvald vän och skalet torkar jag. Jag menar, Thomas DiLeva har ju faktiskt hållit apelsinen i sina händer...

De senaste dagarna har jag varit på lerbyggekurs i sörmland. Under ledning av Michael Bergman, engagerad, entusiasmerande och med ett smittande skratt, provade vi på att göra olika lerblandningar och gjorde lerhalmsvägg, vägg av träflislera, murade vägg av kubb och lerbruk, flätade vidjor och lerklinade, byggde formar och slog lerstenar mm. Mycket lärorikt, intressant och framförallt roligt. Hade inte kunnat göra något bättre på semestern. Naturliga hus av naturliga material är ju så självklart att jag tänker inte argumentera för det. Det är ju bara så det ska vara.

Hej alla som undrar vart jag tog vägen! Det är ingen fara alls med mig. Det här är den årstid när jag helst är ute. Ute på långa promenader med vovven, i trädgården, i skogen… Snart är det blåbärsdags och sedan dröjer det väl inte förrän svampen kommer. Nu har jag försett mig med en torkapparat för att ta hand om skördarna. Det ser ju ut att bli rekord av äpplen, plommon och bär också. Mina träd och buskar dignar och måste stöttas upp på alla tänkbara vis. … men härligt är det!

Kursen i Bärkraftigt byggande och boende är slut. Att gå den var något av det bästa jag gjort. Kan varmt rekommenderas till alla som vill renovera, bevara, bygga om eller bygga nytt. Saknar träffarna men kommer att träffa några av kursdeltagarna i sommar, bl.a. på en lerbyggekurs jag ska delta i på semestern.

Mera då…? Ja, varje dag är ju en resa så det händer så klart mycket. Mina fötter har inte besvärat mig sedan april då jag fick en healingbehandling. En vän håller på att lära sig healingtekniker och får mycket gärna öva på mig.

Beskrev i mars att jag mött någon fick själen att sjunga. Vi fortsätter att mötas då och då och själen sjunger alltjämt! Spännande!

Trädgården bjuder mig många glädjeämnen och jag sysselsätter mig gärna med den. Lägger ut några bilder att njuta av.

Ha det fint i sommaren!

Tack Parkettodlaren för den fina utmärkelsen!! Den värmer! Härligt att fler uppskattar mina blommor i snön… Nu ska jag ta mig en ordentlig funderare på vilka jag ska skicka den vidare till.

Jag är less på snön, behöver jag säga det igen…? Lite karamellfärg gjorde susen. En liten stund hade jag blommor i rabatten, sedan smälte det ut. Ja. jag vet att jag är tokig men lite galenskap underlättar faktiskt!

Idag är första riktiga vårdagen!! Tog en promenad med vovven och grannen i solsken, värme och smältande snö. Videkissarna slår ut i solen och på några bara fläckar på vägen kände vi doften av jord. JORD!! Jag vill GRÄVA!!! Grepen sitter fortfarande fast och ingen del av trädgården har tinat fram, men det hjälps inte… JAG VILL GRÄVA!!!!

I köket har jag små ludna ”fåglar” på videgrenarna och på verandan droppar snön från hängrännan:

Nu har jag provat några gånger. Tvättnötter fungerar alldeles utmärkt som tvättmedel!

Jag köpte mina från Jordklok. Några saponinrika skalbitar i en bomullspåse i tvättmaskinen är allt som behövs för att tvätta rent. Tvätten blir mjuk och fräsch. Har man sedan några droppar eterisk olja på skalen får man doft också. Jag brukar inte tycka om att parfymera min tvätt men provade ändå med apelsinolja. Det doftar riktigt friskt när jag plockar ur maskinen. Något sköljmedel behöver jag inte heller. Enkelt, billigt och kemikaliefritt.

Har läst någonstans att de inte alls fungerar och tvätten blir inte ren. Undrar om inte den som provat då låtit sig luras av att det inte doftar parfym om tvätten. Skalen innehåller som sagt saponiner som sedan länge använts som tvättmedel. Hos oss har vi använt rötterna från såpnejlikan, men jag har ingen lust att gräva upp den. Jag vill hellre ha den blommande i trädgården.

Tänk vad vi människor påverkar varandra! Somliga människor kan suga musten ur en bara genom sin närvaro. Jag kan nästan känna mig våldtagen när någon stjäl min energi på det sättet.

Andra människor skänker lugn och harmoni och gör att man slappnar av. Man fungerar bra i all enkelhet. Min goa granne är en sådan människa. Jag tycker om att prata med henne för vi fungerar bra tillsammans, kläcker idéer och hjälps åt.

Sedan finns det de som får själen att sjunga! De som tänder stjärnorna och får kreativiteten att eruptera. En sådan människa mötte jag för ett par veckor sedan. Ett oväntat och mycket glädjande möte. Sedan gick jag hem och bar in 1700 kg  pellets, skottade snö så svetten lackade, skruvade isär hörnsoffan och baxade ner den för källartrappan och skruvade ihop den igen, målade några tavlor, bar ut kökssoffan och köksbordet i vardagsrummet för att skapa en matsal, tog upp ett dörrhål mellan kök och vardagsrum, beskar pelargonerna och änglatrumpeterna, beställde en ny spis… Jag gjorde inte allt på en dag, men grejen var att energin höll i sig. Tänk att vi kan inspirera varandra så bara genom att vara som vi är!

Så tänk på någon som kan tända dina stjärnor, besök eller bjud hem och ta dig tid att umgås. Du belönar både dig själv och din inspiratör och ni får flerfalt igen. Skapa glädje och lycka, det smittar av sig och ger harmoni som även omgivningen får gott av. Du är värd det! Alla är värda en sång i själen. Min själ sjunger fortfarande och nu ska jag på allvar börja bygga om mitt gamla kök och börja förgro lite plantor till sommaren.

Det är krångligt att ringa till enheter inom landstinget. Man ska knappa in sitt personnummer och telefonnummer och sedan ringer de upp vid ett tillfälle de bestämmer. Det kan passa väldigt illa på mitt arbete. Jag sitter på en expedition där folk kommer in hela tiden och vill mig något, samtidigt som telefonen ringer. Därför skickade jag istället en epost till sjukhuset för att höra varför jag inte fått något svar.

Det visade sig att svaret legat en dryg vecka i läkarens fack utan att han brytt sig om det. En sköterska var vänlig nog att leta upp det och ringa mig. Hon meddelade att allt såg ut som det skulle och det finns inget att oroa sig för. Det var snällt av henne, men varför var det så svårt för läkaren att göra det??? Tänk, jag kan faktiskt inte förstå det!

Nu är de på gång igen…pelargonerna!! Tänk när de står på altanen och trappan och blommar….mmm